Ministeriernas kapacitet att styra upphandlingen och lagringen av skyddsutrustning var inte tillräcklig under coronakrisen

4.12.2020

Justitiekansler Tuomas Pöysti har kommit till ett avgörande gällande social- och hälsovårdsministeriets och arbets- och näringsministeriets åtgärder och styrning i fråga om upphandling och lagring av skyddsutrustning under coronavirusepidemin. Justitiekanslern uppmanar ministerierna att fästa vikt vid samarbete mellan olika aktörer och en tydlig ansvarsfördelning.

Under våren tog justitiekanslersämbetet emot flera klagomål som innehöll kritik ministeriernas och Försörjningsberedskapscentralens förfaranden när det gällde att upphandla och lagra skyddsutrustning. Justitiekansler Pöysti tog initiativ till en egen utredning om ministeriernas förfaranden, för att också andra aspekter än de som framställdes i klagomålen skulle bli utredda.

Enligt lagen är det arbets- och näringsministeriet som ansvarar för att utveckla försörjningsberedskapen och samordna beredskapsåtgärderna. Varje ministerium utvecklar försörjningsberedskapen inom sitt eget ansvarsområde med stöd av Försörjningsberedskapscentralen. De allmänna målen för försörjningsberedskapen och till exempel kravnivån när det gäller säkerhetsupplagring fastställs av statsrådet. Ansvaret för beredskapsåtgärder inom hälso- och sjukvården ligger hos social- och hälsovårdsministeriet.

Enligt Försörjningsberedskapsrådets rapport finns det stora variationer i myndigheternas erfarenheter av ansvars- och arbetsfördelningen. Försörjningsberedskapscentralen fick fler förfrågningar om stöd än normalt och centralens ställning försvårades av att dess operativa roll i beredskapen inte var entydig. Centralen tilldelades därtill nya specialuppgifter gällande anskaffningen av skyddsutrustning. I början av april gav såväl social- och hälsovårdsministeriet som arbets- och näringsministeriet Försörjningsberedskapscentralen i uppdrag att skapa en lägesbild över upphandlingen av nödvändig skyddsutrustning och att samordna upphandlingen. Arbets- och näringsministeriet började samtidigt förbereda tilläggsresurser för Försörjningsberedskapscentralen.

I sitt avgörande påpekar justitiekanslern att man i samband med att man fördelar uppgifter mellan flera aktörer måste se till att parterna har tillräckliga resurser att genomföra sina uppgifter. Det hör till ministeriets roll som styrande enhet och uppdragsgivare att säkerställa detta, och behovet framhävs i ett läge då anvisningarna och uppdragen är exceptionella. Försörjningsberedskapscentralen meddelade i slutet av april att den hade svårigheter att svara på ministeriernas begäran om stöd. Enligt justitiekanslern borde social- och hälsovårdsministeriet på grund av den ovanligt stora mängden förfrågningar mer aktivt ha kontrollerat Försörjningsberedskapscentralens kapacitet. Försörjningsberedskapens organisering, dess effektivitet, resultat och transparens bör ytterligare förbättras och ansvarsfördelningen förtydligas.

Under undantagsförhållanden är det av yttersta vikt att beslut kan fattas tillräckligt snabbt. Ansvarsfördelningen och beslutsmekanismerna bör planeras så väl som möjligt på förhand. Enligt de redogörelser som justitiekanslern tagit del av fungerade till en början inte samarbetet mellan ministerierna effektivt, och ansvarsfördelningen inom social- och hälsovårdsministeriet var inte tillräckligt tydlig. Det fanns inte beredskap inför sådana undantagsförhållanden som gäller en stor del av befolkningen, som en pandemi. Läget har emellertid så småningom förbättrats, både vad gäller samordningen och den interna ansvarsfördelningen.

Vid social- och hälsovårdsministeriet förekom det vissa oklarheter kring ministeriets organisation och arbetsfördelningen mellan ministrarna. De funktioner som är viktiga med tanke på beredskapen inför en pandemi fördelas mellan ministeriets olika avdelningar och även mellan social- och hälsovårdsministern och familje- och omsorgsministern. Enligt justitiekanslern kan det med tanke på framtiden vara nödvändigt att bedöma om ministrarnas uppgiftsområden är tillräckligt tydligt fördelade med tanke på krisledningen. Arbetsfördelningen ska juridiskt sett vara sådan att den även i krissituationer möjliggör den ledning och det samarbete som hör till statsrådets och ministeriets ansvar.

När det gäller beredskapen inför pandemier är det enligt justitiekanslern nödvändigt att granska hälso- och sjukvården och dess aktörer i ett bredare perspektiv. En av de allra mest sårbara koncentrationerna av människor under coronavirusepidemin är socialvårdens enheter inom äldreomsorgen. På grund av lagstiftningen är socialvårdens verksamhetsområde betydligt mer splittrat än hälso- och sjukvårdens. Regeringen håller på att åtgärda detta genom ny lagstiftning. Utöver lagstiftningsåtgärder behövs även en tillräckligt ingående lägesbild för socialvården och bättre planering av beredskapen.

Det är viktigt att beredskapsplanerna uppdateras tillräckligt ofta på basis av ny information om hot och risker. De ministerier som leder beredskapen bör i samarbete med varandra och genom aktiv uppföljning, allmän övervakning och styrning se till att planerna är uppdaterade. De bör även säkerställa den materiella beredskap och samarbetskapacitet som planerna kräver. Hanteringen av varierande och snabbt eskalerande krissituationer förutsätter att man reagerar flexibelt och i rätt tid. Bättre samordning av verksamheten och fungerande kommunikation bör tryggas genom samarbete mellan olika myndigheter och andra aktörer på säkerhetsområdet.

 

Justitiekanslerns avgörande: Social- och hälsovårdsministeriets och arbets- och näringsministeriets förfaranden för styrning av lagringen och upphandling av skyddsutrustning inför en pandemi OKV/155/70/2020 (på finska)

 

Föredragande:
Outi Kostama, referendarieråd, tfn 02915 62536, fornamn.efternamn@okv.fi

« Tillbaka