Avgörande av justitiekansler Tuomas Pöysti i klagomål som gäller repatriering av personer som befinner sig i läger i Syrien

10.10.2019

Justitiekansler Tuomas Pöysti konstaterar att statsrådet och ministrarna har agerat i enlighet med lag i frågan om repatriering av finländska kvinnor och barn som befinner sig i läger i Syrien. I sitt avgörande begrundar justitiekanslern om regeringen eller myndigheterna är skyldiga att vidta åtgärder för att repatriera finländare eller därmed jämförbara personer med permanent uppehållstillstånd i Finland. Justitiekanslern konstaterar i sitt avgörande att frågeställningen är juridiskt mångfacetterad. Situationen i Syrien förändras dessutom ständigt.

Justitiekanslern har mottagit flera klagomål där bland annat Finlands regering och statsminister Antti Rinne, utrikesminister Pekka Haavisto och inrikesminister Maria Ohisalo samt utrikesministeriet kritiserades för att de inte har vidtagit de åtgärder som krävs enligt finsk lagstiftning eller internationella förpliktelser som är bindande för Finland och lagen om konsulära tjänster för att ta hem finländare från lägret al-Hol i Syrien.

Utrikesministeriets agerande i repatrieringen

På grund av situationen i Syrien kan Finlands utrikesrepresentation inte erbjuda sedvanliga konsulära tjänster i området. Detta har tillkännagivits i resemeddelanden. Bland annat i ett resemeddelande från sommaren 2011 ingick en rekommendation om att lämna landet och i början av 2013 informerades det att ambassaden inte har möjligheter att bistå med att ordna en eventuell evakuering.

Enligt justitiekanslern är det i det aktuella fallet av betydelse att utrikesministeriet för flera år sedan uttryckligen har gett rekommendationer om att lämna området och meddelat att konsulära tjänster inte finns att tillgå. Utrikesförvaltningen kan inte anses ha en allmän skyldighet att försöka ta hem alla finländare eller personer som med stöd av uppehållstillstånd har bott i Finland.

Att sörja för säkerheten för dem som befinner sig i Finland och eventuella säkerhetshot som föranleds av de repatrierade

Till myndigheternas skyldigheter hör att i sin verksamhet förfara så att säkerheten för dem som bor och vistas i Finland inte äventyras. I ljuset av de uppgifter som justitiekanslern fått är det också skäl att betona de säkerhetshot som är förknippade med att återbörda dem som befinner sig i lägret. Det är fråga om en vansklig avvägning av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, en avvägning som det inte går att ta ställning till enbart med hjälp av laglighetskontroll. Detta beror på att man vid avvägningen är tvungen att beakta i vilken utsträckning det säkerhetshot som vuxna återvändare utgör kan hanteras med skäliga åtgärder. En sådan fråga kan inte utredas med hjälp av laglighetskontroll. En laglighetskontroll kan inte heller nyttjas för att bedöma till exempel de finländska myndigheternas faktiska möjligheter att repatriera dem som befinner sig i lägret utan att äventyra säkerheten för de myndigheter som deltar i repatrieringen eller utreda identiteten hos de personer som ska repatrieras.

Barns rätt till liv – till Finland tillsammans med vårdnadshavaren eller ensam?

Å ena sidan är det en fråga om dem som befinner sig i lägret och deras grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter, vilka är allvarligt äventyrade på grund av de dåliga förhållandena i lägret. Detta gäller i synnerhet de barn till finländare eller till innehavare av permanent uppehållstillstånd i Finland som utan egen orsak har hamnat i lägret och vars rätt till liv står på spel.

Repatriering av endast barn är förknippat med juridiskt svåra aspekter. Om de finländska myndigheterna skulle kunna hjälpa endast barnen att lämna lägret, uppstår frågan om med stöd av vilken lagstiftning barnen kan skiljas från sina vårdnadshavare. I den finsk lag finns bestämmelser om förutsättningarna och förfarandena för omhändertagande i barnskyddslagen. Enligt justitiekanslern är det eventuellt inte möjligt att fullt ut följa lagen i fråga eller de relevanta bestämmelserna i konventionen om barnets rättigheter på en främmande stats territorium. En annan fråga är dessutom vilken vikt som under de förhållanden som råder i lägret kan fästas vid vårdnadshavarens eventuella samtycke till omhändertagandet. I denna situation är ett juridiskt klart tillvägagångssätt att sträva efter att ta hem både barnen och deras vårdnadshavare. Efter återbördandet skulle man sedan vidta de åtgärder som den finska lagstiftningen eventuellt förutsätter, såsom omhändertagande.

Å andra sidan finns det också en gräns för vårdnadshavarens rättigheter. De vuxna som befinner sig i lägret har medvetna om de rådande förhållandena och de mycket betydande riskerna, särskilt när det gäller barns grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter, rest till området. Vid samordningen av barnets och vårdnadshavarens rättigheter är barnets bästa av största vikt, vilket kan åsidosätta förälderns intressen. Skyddet för familjelivet berättigar således inte vårdnadshavaren till åtgärder som äventyrar barnets hälsa och utveckling. Därför anser justitiekanslern att det med beaktande av de svåra förhållandena i lägret och det säkerhetshot som är förenat med de vuxna är möjligt att de finländska myndigheterna utifrån en bedömning från fall till fall kan sträva efter att ta hem barnet för att trygga barnets liv, även om vårdnadshavarens samtycke inte fås.

Justitiekanslerns juridiska bedömning är att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, i synnerhet rätten till liv som tryggas i grundlagen och i konventionen om barnets rättigheter, barnets företräde i åtgärder som gäller barnet samt skyldigheten att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna enligt grundlagen talar för att statsrådet i enlighet med internationell rätt och med stöd av sina befogenheter och inom ramen för lagen om konsulära tjänster strävar efter att ta hem åtminstone barnen. Justitiekanslern konstaterar dock att den rättsliga bedömningen är av begränsad betydelse, eftersom myndigheternas faktiska möjligheter att agera utanför Finlands gränser är andra än om det varit fråga om en situation i Finland.

Enligt justitiekanslerns uppfattning måste de finländska myndigheterna i praktiken anpassa sig till de villkor som ställs av administratörerna av lägret i Syrien eller eventuella andra aktörer. I en sådan situation accentueras den behöriga myndighetens omfattande prövningsrätt när det gäller vilka åtgärder som är möjliga.

Statsrådet har redan utrett och fortsätter att utreda förutsättningarna och möjligheterna att agera i ärendet.

Justitiekansler Pöysti påpekar att det inte hör till justitiekanslerns behörighet eller uppgifter att ålägga myndigheterna att vidta några specifika åtgärder.

Justitiekanslerns avgörande OKV/998/1/2019 osv. (på finska)

Ytterligare information:

Laura Pyökäri, äldre justitiekanslerssekreterare, tfn 0295 162 554, fornamn.efternamn@okv.fi

« Tillbaka