Brister i beredningen av dataskyddslagen

21.9.2006

Justitiekansler Paavo Nikula har i dag gett ett utlåtande om kommunikationsministeriets utkast till förslag om ändring av lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation. Enligt justitiekanslern kan man finna sådana brister i beredningen av förslaget som det är skäl att fästa uppmärksamhet vid.

Förslaget till ändring av lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation gäller så kallade sammanslutningsabonnenters, alltså bland annat arbetsgivares, rätt att behandla identifieringsuppgifter gällande kommunikationsnät och datatjänster. I de lindrigaste fallen vore det fråga om övervakning av olovligt nyttjande. I de allvarligaste fallen kunde identifieringsuppgifter bearbetas för att utröna om förtags affärshemligheter eller statshemligheter har överlåtits i främmande händer. En arbetsgivare kunde övervaka användningen av e-post redan innan en konkret individualiserad brottsmisstanke uppkommit.

Angående grundrättighetsskyddet för de identifieringsuppgifter som hänför sig till kommunikationsnät och datatjänster konstaterar justitiekanslern bland annat att det som grundrättighet tryggade skyddet av kommunikationshemligheten till sin natur är allmän och den omfattar alla kommunikationsmedel och alla kommunikationsformer. Också de e-postmeddelanden och datamaterial som sänds med användande av metoder och redskap som grundar sig på automatisk databehandlingsteknik hör till den som grundrättighet tryggade kommunikationshemlighetens område. Identifieringsuppgifterna tillhör inte de centrala delarna av kommunikationshemligheten. Detta betyder emellertid inte att användningen av identifieringsuppgifter vore villkorslöst tillåtet bara man stadgar om saken genom lag, konstateras det i utlåtandet.

Enligt justitiekanslern borde man redogöra för och avväga lagförslagets grundrättighetsdimensioner mycket mer detaljerat och mångsidigt än vad man gjort i regeringens utkast till förslag. Tillsvidare har man i motiveringarna till utkastet betraktat de föreslagna nya stadgandena endast i belysning av det grundlagsstadgade egendomsskyddet, gällande tryggandet av sammanslutningsabonnenternas (bl.a arbetsgivarnas) ekonomiska intressen.

Arbetsgivarana och de övriga sammanslutningsabonnenterna kan i och för sig ha ett godtagbart behov av att få uppgifter om användningen av de kommunikationsnät och datatjänster som de äger eller innehar. Speciellt borde förnyandet av bestämmelserna om övervakning av olovligt användande bedömas och övervägas grundligare i motiveringarna till lagförslaget. I anslutning till revideringen av lagstiftningen är det viktigt att begrunda huruvida den övervakningsverksamhet gällande användningen av kommunikationsnät och datatjänster som riktar sig mot en enskild arbetstagare och omfattningen av de identifieringsuppgifter som härvid erhålls står i rimlig proportion till den slutliga nytta som verksamheten medför. Behovet att begrunda detta hänför sig speciellt till rättskyddet för sådana avsändare och mottagare av meddelanden som är utomstående i förhållande till dem mot vilka övervakningen riktar sig.

I anslutning till kravet på rättsskydd har fullmakterna för övervakning av och införskaffande av information från kommunikationsnäten genom lag i vissa fall överlåtits på polis- eller andra utomstående övervakningsmyndigheter. Om användningen av sådana åtgärder besluter med vissa undantag en oberoende domstol. Ägaren, bl.a. företag som äger och innehar kommunikationsnät och datatjänster, har intill en viss gräns rätt att skydda sin egendom och hindra missbruk av denna. Den nya lagstiftningen skulle möjliggöra att kommunikationsnätets ägare i vissa fall kunde använda sig av metoder som inte ens specialmyndigheten för brottsbekämpning och -utredning, polisen, enligt lag kunde använda sig av.

Dessutom saknas i förslaget helt en internationell lagstiftningsjämförelse och övriga ministerier har inte hörts i samband med beredningen av ärendet. Med beaktande av den allmänna betydelse och det breda tillämpningsområde som ifrågavarande lagstiftning har kan de nämnda bristerna enligt justitiekanslerns utlåtande inte försvaras.

I utlåtandet konstateras också att den offentliga makten måste garantera att grundrättigheterna förverkligas. När det gäller förhållanden mellan enskilda, såsom förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare ofta är, riktar sig kravet på garanterandet av grundrättigheterna mot lagstiftaren och således även mot lagberedaren.

I detta skede är det fråga om en regeringsproposition som är under beredning vid kommunikationsministeriet. Det slutliga ställningstagandet till frågan om grundlagsenligheten i övervakandet av e-posttrafikens identifieringsuppgifter fattas av riksdagens grundlagsutskott

 

Tilläggsuppgifter:
Avdelningschef, referendarierådet Risto Hiekkataipale tel. 09 160 23957

Se utlåtandet i sin helhet (pdf)

Utlåtandet (dnr 22/29/06) kan beställas från registraturen tel. 09 160 23950 eller registratur@okv.fi

« Tillbaka