Lausunnot

Tillämpning av rikets lag i landskapet Åland

Diarienr:
Datum: 2.3.2012
Beslutsfattare: Justitiekansler

Arbets- och näringsministeriet har av justitiekanslern begärt ett utlåtande över ett alternativ som ministeriet övervägt och som innebär att lagstiftningsbehörighet och motsvarande behörighet med avvikelse från fördelningen av lagstiftningsbehörighet och behörighet enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) skulle överföras till riket, så att bestämmelserna i lagen om stöd till produktion av el från förnybara energikällor (1396/2010) skulle kunna tillämpas också i landskapet Åland.

Justitiekanslern ansåg i sitt utlåtande att en överföring av lagstiftningsbehörighet enligt det föreslagna alternativet skulle innebära en avvikelse från den fördelning av lagstiftningsbehörighet mellan landskapet och riket som anges i självstyrelselagen. Enligt vad som föreskrivs i 69 § i självstyrelselagen kan självstyrelselagen inte ändras, förklaras eller upphävas annat än genom överensstämmande beslut av riksdagen och lagtinget och detsamma gäller för stiftandet en av lag som innebär avvikelse från självstyrelselagen.  En sådan överföring av lagstiftningsbehörighet från landskapet till riket som avses i begäran om utlåtande skulle juridiskt sett förutsätta att förfarandet enligt 69 § i självstyrelselagen tillämpas, dvs. överensstämmande beslut fattas av riksdagen och av lagtinget, vilket i fråga om riksdagen skulle ske i grundlagsordning och i fråga om lagtinget genom minst två tredjedelars majoritet av de avgivna rösterna.

Justitiekanslern konstaterade i sitt utlåtande att om lagstiftningsbehörighet enligt självstyrelselagen i någon utsträckning skulle överföras från landskapet till riket eller tvärtom, skulle detta i princip innebära att också behörigheten och kostnadsansvaret till dessa delar blir överförda. För fullgörandet av EU:s förpliktelser svarar landskapet Åland enligt självstyrelselagen till den del lagstiftningsbehörigheten enligt självstyrelselagen hör till landskapet. Eftersom landskapets åtgärder och rikets åtgärder i det aktuella fallet ser ut att vara beroende av varandra, ska landskapsmyndigheterna och riksmyndigheterna samråda om åtgärderna på det sätt som föreskrivs i 59 b § 2 mom. i självstyrelselagen.

I sitt utlåtande konstaterade justitiekanslern vidare att justitiekanslern inom ramen för sin behörighet inte kan göra en bedömning av eller ta ställning till detaljerna kring det alternativ som ministeriet föreslagit och som faller inom ramen för ministeriets beslutanderätt.

« Tillbaka