Avgöranden

Dröjsmål med behandlingen av ärende vid magistrat

Diarienr: OKV/1910/1/2014
Datum: 2.11.2015
Beslutsfattare: Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare

Behandlingen av ett intressebevakningsärende vid en magistrat hade dröjt ca 1 1/2 år och klaganden hade inte under handläggningen fått uppgifter om ärendets framskridande. Häradsskrivaren medgav att ärendets behandling hade dröjt längre än vad som skulle varit skäligt.

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare fäste häradsskrivarens och en föredragandes uppmärksamhet på en förvaltningsmyndighets skyldighet att handlägga ärenden utan ogrundat dröjsmål och att svara på förfrågningar såsom förvaltningslagen förutsätter. 

okv_1910_1_2014.pdf

« Tillbaka

En myndighets serviceskyldighet

Diarienr: OKV/949/1/2014
Datum: 3.9.2015
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

En kommun hade underlåtit att besvara klagandens skriftliga förfrågan gällande en överraskande höjning av fastighetsskatten. Kommunen försvarade sitt förfarande med att det både i lokala och riksomfattande medier hade funnits information om saken att skattehöjningen berott på statens och inte på kommunens förfarande.

Biträdande justitiekanslern fäste kommunens uppmärksamhet vid att de serviceprinciper som föreskrivs i grundlagen och förvaltningslagen bör efterföljas. Detta innebär bland annat att till en myndighet riktade sakliga förfrågningar bör besvaras utan ogrundat dröjsmål.

okv_949_1_2014.pdf

« Tillbaka

Skyldighet att besvara förfrågan

Diarienr: OKV/279/1/2014
Datum: 2.9.2015
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Klaganden hade skickat ett e-postmeddelande 4.12.2013 till stadens tjänsteman och fått tjänstemannens svar 10.12.2013. I klagandens e-postmeddelande 11.2.2014 till  stadsdirektören, biträdande stadsdirektören och bildningsväsendets jurist hade klaganden hänvisat till tjänstemannens svar, kritiserat det och ansett att hon inte godkände tjänstemans förklaringar. Klaganden hade i sitt klagomål kritiserat att hon inte fått svar på sitt e-postmeddelande 11.2.2014.

Av stadens utredning framgick att enligt stadens åsikt hade klaganden fått svar på sin förfrågan och att det inte framkommit sådana omständigheter som inte tidigare besvarats. Staden beklagade dock att klaganden inte överhuvudtaget fått något svar på förfrågan 11.2.2014.

Biträdande justitiekanslern ansåg att en myndighet och tjänstemän ska enligt lagen inom en skälig tid besvara sakliga och tillräckligt specificerade förfrågningar. Myndigheten och tjänstemännen ska åtminstone kortfattat konstatera varför de inte anser det behövligt att besvara ärendet i större omfattning. En myndighet får från fall till fall pröva hur omfattande och ingående svar som krävs med anledning av en förfrågning.  Vid behov kan myndigheten också hänvisa till sina tidigare svar.

Biträdande justitiekanslern uppmärksammade staden på den skyldighet som föreskrivs för myndigheter och tjänstemän i förvaltningslagen att inom skälig tid besvara sakliga och tillräckligt specificerade för-frågningar.  

okv_279_1_2014.pdf

« Tillbaka

Felaktigheter i förundersökningsbeslut mm.

Diarienr: OKV/131/1/2015
Datum: 1.9.2015
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Av förundersökningsbeslutet som avfattats med anledning av klagandens brottsanmälan framgick inte tydligt på vilka konkreta uppgifter om händelserna beslutet grundade sig. Händelseuppgifterna i beslutet motsvarade inte direkt uppgifterna i brottsanmälan och det övriga materialet i fallet. I beslutsmotiveringarna till förundersökningsbeslutet nämndes även namnet på en person som inte hade något med saken att göra. Enligt den inhämtade utredningen hade ifrågavarande namn av misstag blivit kvar i förundersökningsbeslutet då en färdig dokumentmall hade använts vid upprättandet av beslutet.

Förundersökningsbeslutet hade i fallet avfattats delvis på finska och delvis på svenska. De inledande uppgifterna i beslutet samt de uppgivna händelseuppgifterna var skrivna på finska medan beslutsmotiveringarna var avfattade på svenska. Eftersom brottsanmälan och det övriga materialet i ärendet var på det sätt som framgick av handlingarna avfattade på svenska, var det enligt biträdande justitiekanslern klart att förundersökningsbeslutet borde ha avfattats i sin helhet på svenska. Eventuella språkvalsoklarheter som har att göra med tekniska faktorer får inte, även om sakägaren förstår såväl finska som svenska, leda till inkonsekvenser gällande beslutsdokumentets språk. Det framgick även att polisen hade sänt förundersökningsbeslutet till klagandens gamla adress. Biträdande justitiekanslern konstaterade bland annat att eftersom de korrekta adressuppgifterna tydligt framgick av brottsanmälan, hade man vid polisinrättningen genom ett omsorgsfullt agerande kunnat säkerställa att beslutet skulle ha sänts till klaganden under rätt adress genast från början.

Klaganden konstaterade därtill i sitt klagomål att äldre konstapeln vid en polisinrättning samt kriminalkommissarien vid en annan polisinrättning varken hade förstått eller kunnat betjäna henne på svenska. Äldre konstapeln och kriminalkommissarien anförde å sin sida i sina utredningar att de nog hade inlett diskussionen med klaganden på svenska, men av olika orsaker hade diskussionen fortsatt på finska. Det exakta innehållet i de diskussioner som hade lett till att parterna beslutat att tala finska förblev visserligen oklart, med det såg enligt biträdande justitiekanslern ut som om språkvalet inte till alla delar skett med tanke på klagandens språkliga rättigheter neutrala sätt som bestämmelserna förutsätter.

Biträdande justitiekanslern fäste i sitt avgörande undersökningsledarens uppmärksamhet på noggrannhet vid avfattandet av förundersökningsbeslut. Biträdande justitiekanslern delgav även undersökningsledaren och polisinrättningen sin uppfattning om det som han anfört om beslutsdokumentets språk och om omsorgsfullt agerande vid sändande av förundersökningsbeslut. Biträdande justitiekanslern delgav därtill äldre konstapeln och kriminalkommissarien de synpunkter som i avgörandet anförts om tillgodoseendet av språkliga rättigheter.

okv_131_1_2015.pdf

« Tillbaka

Myndighets serviceskyldighet på Åland

Diarienr: OKV/1953/1/2014
Datum: 27.8.2015
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Vid en väganslutningsansökan har klaganden rådfrågat Ålands landskapsregerings trafikbyrå. Klaganden fick uppfattningen att hans möjligheter att få ett anslutningstillstånd var obetydliga men enligt klagoskriften hade byråchefen sagt att klaganden kan pröva och se vad beslutet blir. Då tänkte han att det kostar ju ingenting. Följande dag e-postade byråchefen ansökningsblan-ketten och gav annan information. Om ansökningsavgiften fick klaganden information först när han fick beslutet. Efter det sände klaganden en förfrågan till Ålands landskapsregering där han kritiserade trafikbyråns förfarande att inte informera om behandlingsavgiften. Han konsta-terade att förfrågan inte berör den materiella sidan av beslutet och att avgiften i sig själv säkert har varit lagenlig. Trafikbyrån svarade och framförde stadganden på vilka beslutet om avgiften baserar sig men tog inte ställning till förfarandet att inte informera om avgiften på förhand.

Biträdande justitiekanslern konstaterade att det hör till god förvaltning att en myndighet läm-nar upplysningar också på eget initiativ om det framkommer behov till det. I det aktuella fallet borde trafikbyrån ha informerat klaganden om behandlingsavgiften senast när det var fråga om möjligheter att få tillståndet. Nuförtiden kan man läsa på landskapsregeringens webplats att ett anslutningstillstånd kostar 110 euro. Emellertid framkommer det inte ur texten att det är beslu-tet i ärendet som är kostnadsbelagd, inte enbart tillståndet. Biträdande justitiekanslern upp-märksammade Ålands landskapsregering och dess trafikbyrå på innebörden av en myndighets skyldighet att lämna upplysningar och ge vägledning i frågor som handläggs inom förvaltning-en och skyldigheten att besvara förfrågningar som gäller ett förvaltningsärende.

okv_1953_1_2014.pdf

« Tillbaka

Dröjsmål med stadens svar

Diarienr: OKV/1967/1/2014
Datum: 17.4.2015
Beslutsfattare: Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare

Klaganden hade i sitt klagomål 14.11.2014 kritiserat, att han inte hade fått något svar på sina skrivelser och förfrågningar till stadens vägmästare 23.5.2012, till staden 7.5.2013 och till stadens tekniska nämnd 24.11.2014.

Enligt biträdande justitiekanslerns ställföreträdare har i laglighetsövervakningspraxis konstaterats att det ingår i god förvaltning och i behörig myndighetsverksamhet att sakliga frågor och förfrågningar som ställs till myndigheten besvaras som sig bör och utan ogrundat dröjsmål.

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare ansåg att av utredningen inte entydigt framgick att klaganden ännu heller skulle ha fått svar på sina förfrågningar. Det hade i varje fall dröjt mer än 2,5 år för staden att besvara klagandens förfrågningar. Staden borde i sin förvaltning se till att lagenlig god förvaltning angående förfrågningar iakttas i fortsättningen.

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare fäste stadens uppmärksamhet vid att sakliga förfrågningar ska besvaras utan ogrundat dröjsmål.

« Tillbaka

Polisens förfarande vid handläggningen av brottsanmälan

Diarienr: OKV/420/1/2014
Datum: 21.1.2015
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Brottsanmälan hade enligt klaganden varit en längre tid "borttappad" hos polisen. Av den inhämtade utredningen framgick att klaganden hade ursprungligen gjort sin brottsanmälan till åklagaren, som hade överfört handlingarna i ärendet till polisen under våren 2011. Åklagaren hade samtidigt gett polisen muntliga direktiv om att polisen skulle bland annat utreda om det fanns skäl att inleda förundersökning i ärendet.

Inom polisen hade handlingarna överförts från polismannen, som tagit emot handlingarna av åklagaren, till en annan polisman som var avsedd att fungera som undersökningsledare. Den sistnämnda polismannen hade emellertid antagit att handlingarna gällde ett redan avgjort ärende, dvs. han hade inte förstått att handlingarna utgjorde en ny brottsanmälan. Polisen hade registrerat brottsanmälan först i mars 2012 efter att klaganden hade riktat till polisen en förfrågan om ärendets handläggning.

Biträdande justitiekanslern konstaterade att klagandens brottsanmälan inte de facto hade varit "borttappad" på så sätt att handlingarna skulle ha varit försvunna. Det väsentliga var emellertid att när polisen inte genast registrerade brottsanmälan och den avsedda undersökningsledaren inte förstod att det handlade om en ny brottsanmälan, blev brottsanmälan helt obehandlad fram till registreringen i mars 2012. Ärendet blev således inte behandlad på det i lagen förutsatt sätt utan onödigt dröjsmål. Efter att handlingarna hade överförts från åklagaren till polisen, borde polisen enligt biträdande justitiekanslern ha registrerat brottsanmälan utan dröjsmål och ha skridit till de åtgärder som även åklagaren förutsatt. Biträdande justitiekanslern betonade därtill att handläggningen av ärenden hos polisen borde ha arrangerats så att viktig information med tanke på handläggningen förmedlas vidare när handlingar överförs från en tjänsteman till en annan.

Biträdande justitiekanslern delgav polisen sin uppfattning om dess felaktiga förfarande vid handläggningen av brottsanmälan.

« Tillbaka