Avgöranden

Polisens och åklagarens förfarande i förundersökningen

Diarienr: OKV/1602/1/2013
Datum: 17.12.2014
Beslutsfattare: Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare

I ett klagomålsärende framgick att målsäganden hade i tre fall gjort brottsanmälan till polisen ca 14 månader efter de misstänkta brottens gärningstidpunkter, dvs. ca 10 månader innan åtalsrätten skulle preskriberas till den del fråga var om misstänkta ärekränkningsbrott. När undersökningsledaren sedermera hade framställt för åklagaren att förundersökningen skulle avslutas hade åtalsrätten hunnit preskriberas till nämnda delar.

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare konstaterade att av den inhämtade utredningen inte framkom några sådana omständigheter på grund av vilka den nämnda tiden (10 månader) - med beaktande av ärendenas art, omfattning och andra särdrag samt yttre omständigheter - skulle ha varit otillräcklig för polisen att slutföra förundersökningen, eller alternativt göra en framställning om begränsning av förundersökningen till åklagaren, i god tid innan åtalsrätten för misstänkt ärekränkning skulle i fallen preskriberas.

Med beaktande av det tillgängliga materialet ansåg biträdande justitiekanslerns ställföreträdare det vara en tillräcklig åtgärd att uppmärksamma polisinrättningen på skyldigheten att göra förundersökning utan onödigt dröjsmål.

I ärendet framgick därtill att till den del i ett av de nämnda fallen fråga även var om misstänkt brott mot tjänstehemlighet av oaktsamhet hade förundersökningen begränsats av åklagaren på den grund att preskriptionstiden för det nämnda tjänstebrottet skulle ha varit två år. Åklagaren hade fattat sitt beslut i enlighet med undersökningsledarens framställning om begränsning av förundersökningen.

Preskriptionstiden för tjänstebrott är enligt lagen minst fem år. Enligt biträdande justitiekanslerns ställföreträdare var det således klart att såväl undersökningsledaren i sin framställning om begränsning av förundersökningen som åklagaren i sitt beslut om att begränsa förundersökningen hade misstagit sig beträffande det aktuella tjänstebrottets preskriptionstid.

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare uppmärksammade polisen och åklagaren på att preskriptionstiden för tjänstebrott är minst fem år.

okv_1602_1_2013.pdf

« Tillbaka

Räddningsmyndighets skyldighet att betjäna tvåspråkigt

Diarienr: OKV/1206/1/2013
Datum: 12.12.2014
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Ett tvåspråkigt räddningsverk hade till en svenskspråkig mottagare sänt finskspråkigt handlingar som hänförde sig till egenkontrol av bostad. Räddningsverket motiverade sitt förfarande med det stora antalet försändelser och med att det i dess databas inte fanns uppgifter om fastighetsinvånarnas språk.

Inrikesministeriets räddningsavdelning ansåg i sitt utlåtande att räddningsverket borde ha tagit reda på fastighetsinnehavarnas språk eller alternativt ha sänt sina handlingar på vardera nationalspråken.

Biträdande justitiekanslern anslöt sig till inrikesministeriets räddningsavdelnings uppfattning och fäste räddningverkets uppmärksamhet på efterföljandet av grundlagens och språklagens bestämmelser vid kundbetjäningen. Samtidigt konstaterade han att han som laglighetsövervakare inte kunde ta ställning till ändamålsenlighetsfrågan gällande vilken av de två av inrikesministeriets räddningsavdelning föreslagna  alternativa metoderna för tillgodoseende av de språkliga rättigheterna som räddningsverket besluter sig för att börja tillämpa.

okv_1206_1_2013.pdf

« Tillbaka

Ambassads förfarande vid behandlingen av viseringsansökan

Diarienr: OKV/550/1/2014
Datum: 6.11.2014
Beslutsfattare: Justitiekansler

Ambassaden har fattat beslut om avslag av en viseringsansökan på grundval av att beskickningen inte kunde säkerställa om sökanden har för avsikt att lämna Finland när viseringen löper ut. Ambassadens beslut i den begäran om omprövning som gjorts på basis av det ursprungliga beslutet innehöll inte i sak några ställningstaganden till det som framfördes i begäran om omprövning, med undantag av ett allmängiltigt konstaterande, enligt vilket i begäran om omprövning inte har framkommit sådana omständigheter med stöd av vilka beslutet om avslag på viseringen borde ändras eller upphävas.

I beslutet har hänvisats bl.a. till beaktande av den socioekonomiska situationen för den som söker visering, risken för olaglig invandring och situationen i utreselandet samt den bedömning som gjorts på basis av dessa faktorer. Justitiekanslern ansåg att dessa hänvisningar de facto inte innehåller skäl till att beskickningen inte har kunnat säkerställa om sökanden har för avsikt att lämna mållandet när viseringen löper ut.  Detta är problematiskt med tanke på sökandens rättssäkerhet särskilt då sökanden endast har möjlighet att lämna en ny viseringsansökan i stället för att överklaga hos domstol. Justitiekanslern fäste utrikesministeriets och ambassadens uppmärksamhet vid skyldigheten att i enlighet med 191 a § 1 mom. i utlänningslagen och 49 g § 1 mom. i förvaltningslagen motivera det beslut som fattats på grundval av begäran om omprövning som gjorts på grundval av beslutet om avslag på viseringen.

« Tillbaka

Svenska anvisningar för andvändning av utlänningsregistret

Diarienr: OKV/4/50/2014
Datum: 14.5.2014
Beslutsfattare: Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare

Vid sin inspektion under ett besök hos Migrationsverket hörde sig biträdande justitiekanslern för om en fråga som gällde huruvida anvisningarna om utlänningsregistret har översatts även till svenska. Migrationsverket konstaterar i sin redogörelse att anvisningar har år 2009 meddelats även på svenska. Senare anvisningar har inte översatts. Enligt sin redogörelse kommer Migrationsverket i framtiden att översätta anvisningarna även till svenska. Också de anvisningar som meddelats tidigare och ännu är i bruk översätts till svenska. Med beaktande av den redogörelse som Migrationsverket lämnat ansåg biträdande justitiekanslerns ställföreträdare att ärendet inte föranleder ytterligare åtgärder.

okv_4_50_2014_beslut.pdf

« Tillbaka

Ålands landskapsregering förfor lagstridigt i champagnevraksärendet

Diarienr: OKV/613/1/2012
Datum: 26.3.2014
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Ålands landskapsregering hade underrättats om ett upphittat skeppsvrak som innehöll champagneflaskor. Landskapsregeringen beslutade att skyddsbärga flaskorna från vraket, och begärde ett utlåtande av Museiverket om skyddsbärgningen. Den genomfördes dock redan innan utlåtandet kom. Biträdande justitiekanslern ansåg att Ålands landskapsregering genom att inleda åtgärder i anslutning till skyddsbärgningen redan innan Museiverkets utlåtande inkom hade förfarit i strid med självstyrelselagen och god förvaltningssed. Därför gav han en anmärkning till landskapsregeringen. I samband med skyddsbärgningen hade Ålands landskapsregering i sina beslut om direkt upphandling också underlåtit att iaktta kraven på noggrannhet och ett klart språk i enlighet med god förvaltningssed, eftersom det av besluten inte framgick att de uttryckligen gällde direkt upphandling.

Ålands landskapsregering hade senare beslutat att sälja en del av champagneflaskorna på auktion. Förfarandet var inte uppenbart lagstridigt eftersom det inte finns någon exakt reglering. Biträdande justitiekanslern ansåg dock att Ålands landskapsregering i och med beslutet om att sälja de champagneflaskor som påträffats i vraket agerade i strid med lsyftet med lagstiftningen om maritima fornminnen och syftet med Europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska kulturarvet (Maltakonventionen). När Ålands landskapsregering fattade försäljningsbeslutet iakttog den inte heller i tillräcklig utsträckning sin skyldighet att i enlighet med landskapets förvaltningslag och god förvaltningssed skaffa den information och de utredningar som behövdes för att kunna avgöra ärendet på ett välgrundat sätt.

okv_613_1_2012_svenska.pdf

« Tillbaka

Jäv i förvaltningsärende

Diarienr: OKV/1756/1/2012
Datum: 24.3.2014
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Förvaltningschefen vid en skolmyndighet hade i anledning av ett tjänstemannarättsligt ärende vid en myndigheten underlydande skola beslutat om upphandling av advokattjänster från en advokatbyrå där hennes syster var delägare och verksam som advokat. Enligt biträdande justitiekanslern hade förvaltningschefen förfarit på ett sätt som var ägnat att äventyra tilltron till hennes opartiskhet på ett sådant sätt som avses i 24 § 2 mom. 6 pt i förvaltningslagen för landskapet Åland.

Det förhållandet att förvaltningschefens syster inte personligen befattat sig med det ärende som advokatbyrån hade fått sig anförtrott samt det förhållandet att hennes ägandeandel av advokatbyrån uppgått till endast 10 % hade enligt biträdande justitiekanslerns uppfattning inte väsentlig betydelse vid bedömningen av ärendet.  

Förvaltningschefen borde ha skridit till åtgärder för att en ojävig tjänsteman utan dröjsmål förordnas att i hennes ställe handlägga anskaffningsärendet, i enlighet med vad som föreskrivs i 25 § i förvaltningslagen för landskapet Åland.

Biträdande justitiekanslern konstaterade ännu att även om det inte kan visas att förvaltningschefen haft för avsikt att på bekostnad av övriga advokatbyråer gynna den advokatbyrå där hennes syster var verksam, eller att den myndighet hon satts att leda skulle ha åsamkats skada genom hennes förfarande, är det viktigt för upprätthållandet av förtroendet för myndigheternas opartiskhet att reglerna om jäv i förvaltningsärenden tillämpas på ett sådant sätt att myndighetsverksamheten även utåt sett ger ett förtroendeingivande intryck.

« Tillbaka

Beslut om ansökan gällande rehabilitering för frontveteraner

Diarienr: OKV/759/1/2012
Datum: 24.2.2014
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Efter det att en frontveteran ansökt om anstaltsrehabilitering hade överläkaren för rehabiliteringsenheten, som med stadens hälsovårdsnämnds bemyndigande fattar besluten i ärendet, brevledes återsänt ansökan och konstaterat att anstaltsrehabilitering respektive öppen rehabilitering enligt Statskontorets anvisningar kunde beviljas turvis vartannat år. I brevet hade veteranen informerats om möjligheten att söka öppen rehabilitering.

Enligt den redogörelse som inhämtades hos social- och hälsovårdsministeriet är det beslut som en läkare fattar om rehabilitering ett vårdbeslut, som innebär att ansökan inte längre är anhängig.

Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt få sin sak behandlad.

Biträdande justitiekanslern konstaterade att vårdbeslutet är ett administrativt avgörande, på vilket ska tillämpas det förfarande som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003), som gäller kommunala myndigheter. Enligt 43, 44 och 45 § i förvaltningslagen ska ett beslut i fråga om en ansökan till en myndighet vara skriftligt och motiverat. Enligt 46 och 47 § i den lagen ska en besvärsanvisning eller anvisningar om hur man begär omprövning fogas till beslutet. Enligt 13 § 2 mom. i lagen om rehabilitering av frontveteraner (1184/88) ska en tjänsteinnehavare som beslutar om rätt till rehabilitering låta det organ som är behörigt avgöra ärendet, om den som är missnöjd med beslutet skriftligen kräver detta inom 14 dagar efter att ha fått del av beslutet.

Biträdande justitiekanslern konstaterade att enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska lag noggrant iakttas i all offentlig verksamhet. Rehabiliteringsenhetens överläkare hade inte förfarit i enlighet med de lagar som förpliktade honom i och med att han inte hade meddelat ett skriftligt och motiverat beslut om ansökan om anstaltsrehabilitering med bifogade anvisningar om hur man begär omprövning.

« Tillbaka