Avgöranden

Dröjsmål vid behandlingen av ärende

Diarienr: OKV/9/50/2012
Datum: 11.11.2013
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Vid en polisinrättning hade gjorts ett beslut om att inte inleda förundersökning över två år och två månader efter att brottsanmälan inlämnats. Åtalsrätten för det aktuella målsägandebrottet hade redan vid tidpunkten för beslutet varit preskriberad.

Kommissarien som hade gjort förundersökningsbeslutet medgav i sin utredning att ärendet inte borde ha legat obehandlat hos polisen utan det borde ha avgjorts eller utretts inom rimlig tid så att åtalsrätten inte blivit preskriberad. Det var enligt biträdande justitiekanslern entydigt att ärendet inte hade behandlats på det i lagen förutsatta sättet utan onödigt dröjsmål.

Anmärkningsvärt var även att förundersökningsbeslutet inte baserat sig på att åtalsrätten skulle ha preskriberats, utan på det att målsäganden inte yrkat på straff. Kommissarien medgav att det inte i anmälan ens framkom om målsäganden yrkat på straff eller ej.

Biträdande justitiekanslern konstaterade att av den inhämtade utredningen inte framkom några rättsligt godtagbara skäl till varför förundersökningsbeslutet baserat sig på en felaktig grund eller till varför det dröjt så länge att behandla ärendet att åtalsrätten för brott preskriberats. Biträdande justitiekanslern ansåg att kommissarien hade som undersökningsledare försummat sina uppgifter till den grad att biträdande justitiekanslern gav kommissarien en anmärkning som avses i 6 § i lagen om justitiekanslern i statsrådet.

I nämnda ärendehelhet, som biträdande justitiekanslern undersökte på eget initiativ, delgav han angående handläggningen av ett annat ärende polismästaren sin i beslutet refererade uppfattning om polismästarens förfarande med beaktande av 15 § 2 mom. i förundersökningslagen, som bland annat gäller polisens skyldighet att iaktta de föreskrifter som åklagaren meddelat.

« Tillbaka

Dröjsmål vid handläggningen av ärenden

Diarienr: OKV/10/50/2012
Datum: 11.9.2013
Beslutsfattare: Biträdande justitiekansler

Biträdande justitiekanslern undersökte på eget initiativ åklagarämbetets förfarande med anledning av uppgifter som hade framkommit i samband med hans inspektion av en polisinrättning i mars 2012. Det verkade som om behandlingen av vissa ärenden vid åklagarämbetet skulle ha tagit en oskäligt lång tid eller att det annars fanns en risk för att åtalsrätten för misstänkta brott skulle preskriberas.

I fallet framkom bland annat att polisen hade i flera ärenden gjort en framställning till åklagaren om begränsning av förundersökningen. Tre av dessa ärenden hade behandlats vid åklagarämbetet som längst i över två år och som kortast också i ett år och två månader. I ett annat ärende hade polisen väntat i över ett år på att få respons på en till åklagaren gjord begäran om direktiv för hur förundersökningen skulle drivas. Biträdande justitiekanslern konstaterade att i fallet inte framkom några rättsligt acceptabla skäl att behandla nämnda ärenden en så lång tid vid åklagarämbetet. Vissa misstänkta brott hade därtill preskriberats medan ärendena behandlats vid åklagarämbetet.

Biträdande justitiekanslern betonade i sitt beslut att det med beaktande av den i grundlagen och Europeiska människorättskonventionen tryggade rätten att få sitt ärende behandlat utan ogrundat dröjsmål och inom skälig tid är viktigt att åklagaren så fort som möjligt tar ställning till en framställning om begränsning av förundersökningen och en begäran om direktiv hur förundersökningen ska drivas. Det är viktigt med tanke på den misstänktes och målsägandens rättsskydd att åklagaren handlägger nämnda ärenden utan ogrundat dröjsmål, så att förundersökningen – som fortsätter ifall åklagaren inte bifaller polisens framställning – kan göras inom skälig tid. Särskilt viktigt är att åtalsrätten för de misstänkta brotten inte hinner preskriberas.

Biträdande justitiekanslern gav en anmärkning till åklagaren som behandlat ärenden den längsta tiden. I övrigt uppmärksammade biträdande justitiekanslern åklagarämbetet på att de i beslutet refererade ärendena ska behandlas utan ogrundat dröjsmål.

« Tillbaka